Nu skall vi prata spel

Inte brädspel, inte sällskapsspel och inte heller datorspel. Utan spel om pengar. Trav, bingo, maskiner, poker, betting och online casinon. Alla har dom ett gemensamt mål; att spelaren skall göra en ekonomisk satsning utan vetskap om utgången av satsningen. Ett fritidsintresse eller ett tidsfördriv som ca 80% av Finlands befolkning utövar då och då, ibland, ofta eller allt för ofta. Eftersom detta inlägg skrivs som start på en serie inlägg för att belysa högkonsumtion av spel och spelberoende, är det de som spelar ofta eller allt för ofta som vi kommer att fokusera på. Resterande är en majoritet som kan ha spelandet som ett nöje. För en person med beroende är spelandet aldrig ett nöje. Inte ens ibland.

Spel och spelberoende är inget nytt fenomen, tärningar har hittats i gravar från folkvandringstiden 2500 år f.Kr. men det är under de senaste årtiondena som spelberoende har fått diagnosen DSM-5 alltså en psykiatrisk sjukdom. För att spel skall ha förmåga att bli ett beroende så behöver de fylla vissa kriterier.  Det behöver ge den spelande belöning med jämna mellanrum i form av vinster eller känslan av att vinna eller utvecklas. Spelet skall gärna gå snabbt, vara auditivt samt visuellt och framför allt vara lättillgängligt.  Spelaren skall tro att hen kan påverka spelet och vinsten skall utdelas i olika storlekar för att bygga upp förväntningar.

Spelaren då? Det finns många orsaker till att spela. Tyvärr visar forskning att de som spelar för störst summor pengar (hälften av spelbolagens intäkter kommer från 2,5% av spelarna) ofta är personer som inte har råd att spela, alltså personer med svag socioekonomisk status. Orsaken till detta kan vara att spelandet ses som en möjlighet till en lösning på den ekonomiskt utsatta situationen, men det kan också vara en tillfällig flykt. Ungefär 11 % av Finlands befolkning spelar på en risknivå dvs. på ett sätt som i någon mån påverkar den psykiska och fysiska hälsan, medan cirka 3% har ett problemspelande eller spelberoende.

Den mest kända teorin inom spelberoende är Pathways modellen, som är en teori som bygger på att det finns tre olika vägar in i ett spelberoende. Den första är vanespelaren, som har spelat sig till problem. Vanespelaren har utvecklat psykisk ohälsa som en konsekvens av sitt spelande, men fortsätter att spela för att vanor är trygga. Den andra kategorin är känslospelaren. Hos dessa individer finns redan psykisk ohälsa, och spelet används för att fly från känslor som oro och ångest. Under den aktiva speltiden reducerar handlingen ångesten och oron, men i slutändan resulterar spelandet i en negativ förstärkning av känslorna. Den sistnämnda i teorin är impulsspelaren. Dessa har spel som ett av många problem, och har ofta också andra typer av beroende. Utöver denna teori kan man se att personer som börjat spela som väldigt unga, personer som vunnit stora vinster tidigt i sin spelkarriär samt de som byter spelform till exempel från trav till online casino, ligger i riskzonen för ett beroende.

”Det tog länge innan jag själv insåg att spelandet var ett problem och att jag hade tappat kontrollen, trots många gånger som jag ”ramlat i botten” insåg jag inte konsekvenserna av mitt spelande. Jag skulle ju vinna stort så är allt ordnat”

– Citat av en spelberoende

Med detta inlägg vill vi välkomna dig med på USM:s satsning på spelberoende. Vidare kommer det flera inlägg med både fakta och personliga historier. Slutligen vill vi säga till dig som spelar för mycket och till dig som anhörig att du inte är ensam, det finns hjälp att få. Våga prata!