Hjälp! Jag kan inte kontrollera mitt spelande!

Insikten har slagit till. Jag har spelat bort allt. Jag har förlorat allt. Jag har förstört allt. Ångest. Smärta. Självhat. Jag kan inte sluta. Vill jag sluta? Tänk om jag själv kan lösa mina problem, utan att någon märker? Tänk om jag inte gör det. Skam. Skuld. Svek. Mörker.

Att söka hjälp för sitt beroende kan kännas näst intill omöjligt. Dels för att det ofta är svårt att veta vart man kan vända sig, men kanske framför allt på grund av den egna skammen. Som spelberoende, eller med vilket beroende som helst, så är man väl medveten om att man har ställt till det. Ofta har man gått emot sina egna värderingar och principer, man har gjort saker man ångrar och svikit människor man älskar. Det hör liksom sjukdomen till.

”Mina närstående, speciellt familjen, har lånat stora summor pengar till mig som jag ljugit om att har gått till annat. Det har påverkat relationen i familjen. Kompisarna har jag betalat tillbaka lån som de gett, men flera av dem har ännu svårt att lita på mig” – spelberoende

Viktigt att komma ihåg, är att skammen och skulden växer i tystnaden. Ju längre tiden går, innan vi vågar prata om vad vi har gjort eller vad som har hänt, ju större blir den psykiska konsekvensen av handlingen. Vi människor är också vår egen hårdaste domare. För en nära anhörig till en person med spelberoende kan det till och med kännas som en lättnad att äntligen få veta vad som är “fel”. För känslan finns där, att något är fel, den anhörige vet kanske bara inte vad. Alltså, för att påbörja tillfrisknandet från sjukdomen spelberoende är första steget att erkänna problematiken för sig själv. Därefter att berätta åt nära anhöriga och slutligen våga söka professionell hjälp tillsammans med anhöriga eller självständigt.

När ett spelberoende uppdagats är det viktigt att få snabb hjälp. Som nämnts har beroendet ofta gått väldigt långt innan spelaren själv berättar och det psykiska illamåendet kan vara kraftigt. Akuta åtgärder kan ske genom att anhöriga tar hand om bankkort och bank ID, spelaren spärrar sig från spelsajter och/eller byter till en knapptelefon. Bör ändå poängteras att personer med beroende, som trots allt vill fortsätta spela, alltid kommer att hitta sätt till att fortsätta. Därför är nämnda åtgärder en tillfällig lösning för att snabbt bryta det invanda mönstret och ge hjärnan en chans till lite återhämtning. Grundproblematiken och orsaken till spelandet behöver grundligt gås igenom och bearbetas med hjälp av professionella, så att den beroende i framtiden kan hitta glädjen i annat och ta ansvar över sitt eget liv.

Efter den akuta insatsen startar det riktiga arbetet. Många spelare upplever två olika bilder av sig själv. Den ena som vill sluta spela och den andra som vill spela. Den ena delen vill vara en bra partner, förälder och vän medan den andra delen utsätter dem för lidanden av olika slag. Ingen vill däremot vara spelberoende.

”Efter en tids spelfrihet kom missbrukstankar som att jag kan lägga ”bara lite” för att betala bort en skuld, om jag håller det kontrollerat och sluta då jag vinner. Jag vann och kunde betala bort skulden, men borde ha vetat bättre än så. Jag var redan fast i ekorrhjulet igen så insatserna bara ökade med vinsten”

– Spelberoende

Spelfrihet är resultat av att förändra sitt förhållningssätt och beteenden kopplat till spel. Detta förändras gradvis och det kan ta mellan tre månader och upp till ett år innan ett nytt beteende har automatiserats. Det är mycket vanligt att man tar återfall i spelandet innan man når en total spelfrihet. Sättet man förhåller sig till återfallet är avgörande för hur långt återfallet blir och hur snabbt man kan återgå till att vara spelfri.

Enligt forskning gjord av Musthapa Pettersson lider många spelare störst risk för återfall ca 14 dagar efter att man spelat mycket. Dopaminpåslaget under speltillfället blir så kraftigt att hjärnan utsöndrar G-protein för att dämpa dopaminet. Proteinet framkallar kraftiga ångestkänslor vilket gör det lättare att avstå från spel och försvinner gradvis ur kroppen under kommande två veckor.

För att förebygga återfall finns evidensbaserad forskning kring hur spelaren bör agera. När motivationen för förändring finns skall spelaren reda ut sina tankar och känslor kring ett återfall. Lägga upp en plan för eventuella risksituationer, fundera kring konsekvenser av ett återfall, lära sig att hantera och behärska risksituationer och fundera kring hur ett eventuellt återfall kunde brytas. Har spelaren en genomtänkt plan för dessa tillfällen, är det lättare att vara redo då speltankankarna kommer. Märk väl, DÅ tankarna kommer, inte OM tankarna kommer. Speltankar och ”spelsug” hör till processen.

I processen till spelfrihet behövs också stöd av andra, både för spelaren och för anhöriga. Ensam är aldrig stark. Här behöver man själv hitta vad som passar bäst. För den spelberoende finns ett fåtal svenskspråkiga samtalsgrupper IRL, men ett flertal online. I en samtalsgrupp träffas personer med liknande erfarenhet där kan man dela upplevelser, få stöd och råd. Även den anhörige hittar samtalsgrupper online. Många med spelproblematik får också hjälp genom KBT-terapi. KBT eller kognitiv beteendeterapi är en psykoterapi som går ut på att bryta invanda beteende och mönster.

”Jag har alltid spelat sällskapsspel med mina barn och oftast tycket det varit tråkigt. Helt plötslig efter en tids spelfrihet insåg jag att det är ju jättekul! Varför? Jag gjorde ju inget annorlunda. Men insåg då att jag är ju närvarande och faktiskt MED barnen, inte bara kroppsligt utan även mentalt.” – Spelberoende

Vi på föreningen USM rf. (understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård) erbjuder olika former av samtalsstöd, både IRL och online för personer med spelproblematik och deras anhöriga. Vi kan ge råd, stöd och handleda vidare vid behov. Det viktigaste är att inte lämna ensam med sina tankar och känslor, utan sök hjälp där du känner dig trygg. Mycket stöd och information hittas också på www.pelituki.fi.

Johanna Sundén, USM r.f